Jag har inte pallat skriva något om programmet Sofias Änglar som jag följer varje måndags kl.20. första programmet var extremt jobbigt och tårarna började rinna. Till och med älskling vart lite orolig för mig för att jag tog det så hårt. Och både han och jag vet att det inte bara var gravid hormonerna som spökade då. För dom som inte kom ihåg det programmet så var det en pappa som hade varit ute och cyklat och vart påkörd, men han överlevde, men med mycket skador. Han var ändå på väg tillbaka, men skulle aldrig bli helt bra som det såg ut då. Det som tog det så hårt var att tankarna började rulla att om min bror som dog när han vart påkörd när han cyklade skulle varit i den sitsen. Jag var bara ett år när han dog, men både min mamma, pappa och syskon har berättat mycket om han. Och saknade som jag har efter honom att jag vill träffa han veta vem han är kom tillbaka. Men jag skulle inte vilja att han skulle behöva lida genom livet så det blev väl bäst som det blev. Men jag saknar han, visa kan nog tycka att det är konstigt eftersom jag inte minns han. Men det är en speciell saknad som jag har. Programmet veckan handlade om att dom hade hittat sin dotter död i lägenheten. Och jag har mina tankar om vad som hade hänt och som jag tror många andra med har. Fy det var så hemskt att dom inte fick ta del av utredningen, dom var ju ändå familj. Programmet igår handlade om en mamma med tre barn som är döende i cancer. Jag började gråta igen och tankarna kom om jag var i hennes sits, att jag inte visste hur länge jag skulle finns där för mina barn, och jag dom inte skulle ha mig där. Nej det var bara fy så hemskt, kunde knappt titta. Jag tycker det är mycket mer allvarliga saker som har hänt denna säsong än första. hoppas bara att det går bra för alla och jag hoppas att det inte händer mig och J någonting för våra hundar och Emmas och lillebrors skull. Hoppas även att jag får leva många härliga liv med J att han inte försvinner från oss. <3